torsdag 24 september 2009

Hejsan svejsan

Det var ett tag sedan den här sidan blev uppdaterad så nu ska mamma försöka bättra sig.

Jag har i alla fall hunnit fylla 1 år, 20:de juli för att vara exakt, och bara det är ju en stor grej. Det var ett kuligt kalas med många trevliga tårtätare och dessutom fick jag så många fina presenter.

Någongång i juli kom jag också på att jag kunde stå upp själv och utan stöd och det dröjde inte lång tid efter det innan jag tog mina första steg med mormor som vittne. Mamma satt så klart och stirrade på datorskärmen och missade det fast hon bara satt en halvmeter i från mig. Typiskt! När vi var till Stockholm lyckades hon få fram kameran i tid och ta den här bilden.

Nu knallar jag på hela dagarna och sträckorna blir bara längre och längre. Det går fortfarande fortast att krypa så när jag har bråttom bränner jag fram över golvet som ett jehu, jag är en riktig turbokrypare ska ni veta.

Även om jag blivit lite äldre så har inte mitt bordsskick blivit så mycket bättre i alla fall inte när det serveras spagetti och köttfärssås. Det finns ingen maträtt som är sååå rolig att kladda med som den. Mamma blir alltid lika glad när hon ska göra rent mig och halva köket efter avslutat måltid.

En av de roligaste sakerna jag vet just nu är att trycka på alla knappar som lyser men det uppskattas inte alltid av min omgivning. Roligast är strömbrytaren på den vita saken som det sitter massa sladdar i, bland annat mammas dator. Hon försöker gömma undan den för mig när hon ska använda datorn. Men jag är en mycket smart tjej så jag trycker på knappen som sitter på datorlådan istället för resultatet blir ju detsamma. Jag hittar alltid på den trots att hon försöker parera min framfart med sina ben.

En gång startade jag upp alltihopa alldeles själv genom att först trycka på strömbrytaren på golvet och sedan den på datorn så allt körde igång och så långt var det bra. Dessvärre kunde jag inte motstå den röda lampan på golvet som jag tryckt igång så jag stängde av allt igen utan att mamma hann dit och avsluta som man ska göra. Undra hur många gånger man kan göra det innan mamma får lämna in datorn på reparation?!

Det är även roligt att stänga av diskmaskinen och tvättmaskinen och radion när de är i full gång. Microugnen låter så roligt när man vrider på den stora ratten så den startar jag fast den är tom. Mamma har, som ni kanske märker, fullt upp med att bygga barriärer och sätta avspärrningar runt alla spännande knappar här hemma. Hon funderar ofta på vad jag kommer att bli när jag blir stor...? Några förslag?

När jag inte springer runt och trycker på knappar roar jag mig gärna i mitt privata bollhav. Det är häftigt att kasta sig i havet och slänga ur bollarna som ligger där. Ännu en sysselsättning som mamma roar sig med på dagarna...plocka upp bollar över halva huset och under diverse möbler.

Jag återkommer inom kort och lovar att bita mamma i benet om hon inte ser till att sköta den här bloggen bättre i fortsättningen.

Inga kommentarer: